FOTENS ANATOMI – ETT MÄSTERVERK

Den mänskliga foten är uppbyggd av tjugosex ben (tjugoåtta om man räknar in sesambenen), trettiotre leder och en bra bit över hundra muskler och ledband. Som konstruktion kan foten bäst beskrivas som ett mästerverk utifrån vilka tyngder och krafter den klarar av att kontrollera. Varje steg du tar kan belasta dina fötter med din dubbla kroppstyngd. När du springer och hoppar ökar trycket på fötterna ännu mer och kan nå krafter på mer än sex gånger din vikt vid varje stegisättning. Vi talar alltså om mer än ett halvt ton som den ska stödja och ge stötdämpning åt på samma gång. Hade en mänsklig hand legat bakom den hade foten utan tvekan setts som ett ingenjörsmässigt underverk.

Benen i foten

I foten hittar vi tjugosex ben. Räknar vi in sesambenen under stortåns basled så kommer vi upp i tjugoåtta. Placeringen, eller snarare läget, på  benen varierar mellan olika personer och gör att vissa fötter är väldigt rigida medan andra är betydligt mer instabila och rörliga. Benen är följande:

  • Calcaneus (hälbenet). Fotens största ben är ett stabilt och stryktåligt ben som bygger upp din häl. På hälbenet fäster vadens muskulatur och skapar därigenom en momentarm för dessa muskler.
  • Talus (språngbenet). Kopplingen mellan din fot och underbenet. Talus är insprängt mellan dina “fotknölar” och bidrar mycket till din fots rörlighet. Har ledytor både mot skenbenet, vadbenet, calcaneus, och naviculare.
  • Naviculare (båtbenet). Ligger på insidan foten, en bit framför och under den inre fotknölen. På naviculare fäster muskeln tibialis posterior som har en viktig funktion för att stödja detta ben. Får du besvär med den muskeln är det inte ovanligt att benet tappar sitt läge och du får en “extra fotknöl” på insidan.
  • Cuboideum. Kubformat ben som har leder mot calcaneus och de två yttersta metatarsalbenen.
  • Medial cuneiforme. Innersta benet av de tre cuneiforme benen.
  • Intermediate cuneiforme. Mittersta cuneiforme benet.
  • Lateral cuneiforme. Yttersta cuneiforme benet.
  • Metatarsalbenen. Fem längre rörben som bygger upp det som benämns mellanfoten. Numreras från insidan av foten vilket gör att metatarsale I ledar till stortån och metatarsale V har sin led mot lilltån.
  • Proximala phalangerna. De första benen som bygger upp fotens tår. Du hittar en proximal phalang på varje tå.
  • Mittersta phalangerna. Finns på samtliga tår förutom stortån.
  • Distala phalangerna. Yttersta benet på varje tå.
  • Sesambenen. Vanligtvis finns det två sesamben under stortåns grundled. Där metatarsale I har sin led mot stortåns proximala phalang. Sesambenen fungerar, precis som knäskålen, både som fäste och hävstång för muskler som passerar dem.
fotens ben

Fotvalv

Foten är uppbyggd av tre fotvalv:

  • Mediala (inre) längsgående fotvalvet. Det vi i vardagligt tal benämner hålfoten. Det här fotvalvet byggs upp av flertalet plantarligament och följande muskler: tibialis posterior, peroneus longus, flexor hallucis longus, flexor digitorum longus samt abduktor hallucis longus. Det mediala fotvalet varierar i höjd. En del är helt platta och andra är extremt höga.
  • Laterala (yttre) längsgående fotvalvet. Det yttre längsgående valvet är mer stelt än det inre och behöver så vara då det ska klara av att överföra stora krafter. Rörligheten på det yttre fotvalvet kommer sig framförallt av rörligheten i talus. Musklerna som till stor del stödjer det yttre valvet är följande: peroneus brevis, peroneus longus och abductor digiti mini.
  • Tvärgående fotvalvet. Består av en stor del av foten och sträcker sig från insidan till utsidan av foten, alltså tvärs över foten. Den främre delen av det tvärgående fotvalvet avgränsas av huvudet på metatarsale I och metatarsale V. Den här delen är relativt svag och har dåligt stöd av ligament. Det är därför vi ofta kan konstatera nedsjunkna främre fotvalv, och får höra om belastningssmärta på främre trampdynan, av de kunder vi undersöker. I nivå med cuneiformebenen går valvet mellan medial cuneiforme och cuboideum. Det här är alltså den övre delen av det tvärgående fotvalvet.
Fotvalv

Fotvalvens funktion är att stödja, dämpa och ge kraftöverföring för musklerna i underbenen och fötterna. De ska både kunna vara stadiga och flexibla och klara av att snabbt växla däremellan. De har alltså flera funktioner som klart påverkas av hur fotvalven är uppbyggda. På ett enkelt sätt brukar man kategorisera in fotvalven (det mediala längsgående) i tre olika undergrupper:

  • Högt fotvalv. Stadiga och stabila men samtidigt dåliga på att ta upp kroppens stötar. Behöver ofta mer stötdämpning i skorna.
  • Normalt fotvalv. Klarar både stötdämpning och stabilitet bra. En fin mix av det kroppen kräver av foten.
  • Lågt fotvalv. Dålig stabilitet och försämrad stötupptagning. Behöver främst hjälp med mer stadga och stabilitet i skorna.

De ovanstående grupperna är alltså en grov förenkling av fötternas form. Inom varje kategori finns undergrupper och även låga valv kan ibland vara rejält stabila. På samma vis kan ett högt fotvalv ha otroligt dålig stabilitet. Det är alltså av yttersta vikt att fullt ut ta reda på hur just dina fötter fungerar och är formade.

fotvalvens höjd

Fotens rörelser

Som redan beskrivits är foten en komplex konstruktion som både ska vara  stabil och flexibel. Den ska också klara att röra sig i flera olika riktningar och längs flera olika axlar. Att kortfattat beskriva fotens rörelser och i vilka leder det sker kan snabbt bli invecklat för den som ej är invigd i fotens anatomi och det latinska språket som används. Och sanningen att säga, även för dem som är det, kan uppleva det invecklat och klurigt. Men vi gör ett försök och förenklar så gott det går.

Plantarflexion

Innebär att foten böjer sig nedåt. Föreställ dig att du sträcker ut foten och tårna bort från underbenet så förstår du rörelsen. Den rörelsen sker primärt i den övre språngbensleden, leden mellan foten (talus) och underbenet.

Dorsalflexion

Motsatt rörelse som plantarflexion. Foten böjs upp mot underbenet.

Pronation

Den här termen har använts lite slarvigt, framförallt inom löparkretsar och i mångt och mycket även av oss själva. När man talar om ett pronerande steg så består det av flera delmoment:

  1. Dorsalflexion av fotleden. Foten böjs uppåt.
  2. Utåtvikning av hälen (eversion).
  3. Tår och framfot förs utåt (abduktion av foten) samtidigt som underbenet (tibia) roterar inåt.
  4. Rotation av framfoten genom fotens longitudinalaxel. Utsidan av framfoten går uppåt.

De ovan fyra rörelserna är det som sker i foten när man talar om pronation och att du har ett pronerande steg. Ska vi dock vara helt korrekta ur ett medicinskt biomekaniskt perspektiv så består pronation egentligen endast av punkt 4. De övriga tre rörelserna har andra egna namn.

Pronation har en stötdämpande effekt när du går eller springer. Blir vinklarna för kraftiga så att du börjar överpronera så bör du räkna med att slitaget på muskler och leder ökar. Risken för överbelastningsskadro som exempelvis benhinneinflammation ökar.

Supination

Motsatt rörelse till pronation. Om du går eller springer med ett supinerande steg så är din stegisättning lite stummare än önskvärt. Eftersom belastningen ligger kvar på utsidan av foten så missas en viktig del som pronationen ger, nämligen svikten. Vid supination så ligger belastningen på utsidan av foten, hela vägen från hälisättningen tills att du avvecklar steget och skjuter ifrån med tyngden mer mot framfotens utsida.

stegisättning

Inversion

Är en rörelse som är kopplad till hälen. Inversion äger rum i lederna mellan talus och calcaneus samt mellan talus och naviculare. Vid inversion så vinklas hälen inåt. Den rörelse som sker i hälen för de som supinerar.

Eversion

Motsatt rörelse till inversion. Hälen rör sig utåt i förhållande till underbenet. Sker oftast för de som pronerar.

Fotens muskler

Att gå igenom och förklara samtliga muskler kopplade till foten kan snabbt bli lite mastigt. Och komplicerat. Musklerna i underben och fot är många och de sitter tätt. Många av musklerna har också sin största del på underbenet men har stor inverkan på fotens och fotledens rörelser. För att underlätta så har vi valt att dela upp musklerna utifrån var de är placerade.

På framsidan av underbenet finner vi följande muskler:

  • M. tibialis anterior. En viktig muskel som supinerar och dorsalflekterar i foten. Kan lätt bli överbelastad vid löpning, framförallt om du pronerar kraftigt. Du får då ont och blir trycköm på framsidan av underbenet.
  • M. extensor hallucis longus. Går hela vägen ut på stortån. Böjer stortån uppåt och böjer fotleden uppåt.
  • M. extensor digitorum longus. Böjer fotleden och tårna uppåt.

På utsidan av underbenet hittar vi dessa:

  • M. peroneus longus. Går in under foten och fäster på mediala cuneiforme och metatarsale I. Böjer foten nedåt (plantarflexion) och pronerar. Överbelastas lättare för de som supinerar.
  • M. peroneus brevis. Samma rörelse som ovan men muskeln är kortare och fäster på metatarsale V.

Muskler på baksidan av underbenet:

  • M. gastrocnemius. Ena dalen av m. triceps surae, det du kallar vadmuskeln. Fäster på hälbenet och har en viktig funktion för stabiliteteten av hälbenet samt plantarflexion av foten. En del trådar från den här muskeln går ut i plantarfascian.
  • M. soleus. Andra delen av m. triceps surae. Bidrar med samma rörelser i foten. En del trådar från den här muskeln går ut i plantarfascian.
  • M. tibialis posterior. Påverkas negativt om du pronerar. Har du en tibialis posterior som inte fungerar väl så får du ofta besvär på insidan av foten, kring naviculare och mediala cuneiforme. Kan också bidra till benhinneinflammation.
  • M. flexor hallucis longus. Går hela vägen under foten ut till samtliga tåspetsar. Böjer tårna nedåt och bidrar till plantarflexion av fotleden.
muskler i underbenet

Muskler på undersidan foten:

  • M. abduktor digiti minimi. Plantarflexion och abduktion av lilltån.
  • M. abduktor hallucis. Abducerar stortån samt stödjer det mediala längsgående fotvalvet.
  • M. flexor digitorum brevis. Plantarflexion av tår. Stödjer de längsgående fotvalven.
  • M. flexor hallucis brevis. Stödjer det mediala längsgående fotvalvet och böjer stortån nedåt.
  • M. adduktor hallucis. Adducerar stortån samt stödjer både längsgående och det tvärgående fotvalvet. Har två olika ursprung.
fotens muskler undersida

Muskler på ovansidan foten:

  • M. extensor hallucis brevis. Dorsalflexion av stortån.
  • M. extensor digitorum brevis. Dorsalflexion av tå nummer II, III och IV (de tre mittersta tårna).

Sammantaget kan vi konstatera att foten är en både fascinerande och komplex konstruktion. Ursprungligen en kroppsdel anpassad för att greppa med, precis som våra händer fortfarande fungerar. Därefter genom evolutionens gång förändrats till att få en bärande och kraftöverförande funktion när vi reste på oss och började gå på två ben. Var evolutionen tar fötterna härnäst står framtiden att visa.

Skador på foten

Vi behandlar och undersöker dagligen patienter med besvär i sina fötter. Några av de vanligaste skadorna och diagnoserna som foten drabbas av är dessa:

Om du har funderingar eller frågor kring dina fötter är du varmt välkommen att ta kontakt med oss via info@gaochlopkliniken.se eller direkt till våra kliniker. Du kan också boka tid hos en av våra ortopedtekniker för en individuell konsultation kring dina besvär. Då finns också möjligheten att tillverka formgjutna skoinlägg och fotbäddar för dig.

Varukorg
Scroll to Top