Det var länge sedan jag sprang rena backintervaller. Ni vet de där man hatar men också vet är så bra. Man blir stark i benen och hjärtat får jobba rejält. Det är ju intervallerna som ger njutningen när man är ute på långpass sedan. I dag blev det 10 stycken 300 meters intervaller uppför en stig bredvid ett kalhygge granne med vårt hus. Intervallen upp var inte rolig men joggen nerför var njutningsfull till en början. När jag närmade mig 7:e intervallen kunde jag inte jogga första delen ner. Men jag gjorde alla 10 intervaller enligt plan och det är jag stolt över.
På lördag blir det långpass igen och då tar jag med mig min löparpolare Sara. Vi hörs då!
